öar och holmar, eller i de härintil angränsande socknar, äro:
Elgar, förträffelige skogsdjur, hvilka längesedan bordt vara uptagne bland hemtamde kreatur, blifva ju mer och mer häromkring sällsynte. År 1754 hade Deras Majestäter tilfälle, at nära vid Gripsholm, under anstäld skallgång, nedskjuta 12 Elgar. Den som känner Elgen, vet, at han äger Oxens storlek och styrka, och vida öfverträffar Hästen i snabba språng; at han kan tämjas så väl som Renen; at han öfver vinteren kan underhållas endast med löf, barr och qvistar. Hvilken skada, at så obarmhertigt utöda desse dyrbare högdjur, som ännu dageligen sker! De eftersättas så ifrigt, at de öfver is och vatten nödgas söka tilflygt ifrån det ena Länet til det andra. Skall då aldrig någon författning tagas til deras fredande? Jag vet ej om någon gjort sig förtjänt til de utsatte premier för Elgars tämjande [1]; men det vet jag, at de
- ↑ K. Vet. Acad. har utsatt 10 premier, hvardera af 30 R:dal. sp. för hvarje hemtamd Elg; men 5 premier af 50 R:dal. för hvarje hemfödd Elg-oxe eller Elgko. Dessutom
