dem ej gärna, i anseende til den stinkande lukt de gifva från sig.
Hermeliner eller Lekattor, snåle efter svampar, och fiender af möss, sparfvar och fogelungar, hvilka de anfalla och förtära, smyga sig stundom fram åt husen i skogstrakter. De gulna snarare än de som finnas i Finland. De paras i Februarii och yngla i Junii månad.
Ikornar eller Ekorrar, träffas der skog är öfrig. Oaktat deras snabba och viga rörelser, blifva de ofta ett rof för Mården, som genom de ifrigaste förföljelser aldeles utmattar dem. Ikorn-kött ätes i Dalarne och Jämteland, som en läckerhet. Det har smak af hönskött, men är sötare, ty Ikornens bästa föda äro utvalda hasselnötter och grankotte-frön. Parningen sker först i Februarii och ungarne framkomma i April månad. På skogen vid Kongsör, har en Ikorn blifvit fångad, hvit som snö, med röda, klara ögon, och rund svans af en makalös skönhet [1].
- ↑ Den skänktes sedan af Fru RiksRåd. Grefvinna Cronstedt, til Upsala-Cabinett; hvaräst den ännu i sp. vini förvaras.
