Gräflingar eller Gräfsvin, som lika med Björnen och Mullvaden ligga i vinterqvarter, finnas til större antal än man i almänhet tror. Gräflingen är aldrig synlig om dagen. Man borde lära af Blekingsboen at jaga desse djur, som lönar mödan: ty en fullvuxen frodig Gräfling, tagen om efterhösten, kan gifva til inemot ett lispund utsmält fett, hvilket är den bästa smörja för alt läder.
Uttrar finnas, men mäst vid ström- och å-mynnningar. Desse fisk-frätare kunna fångas med räfsaxar, nedsänkte i vatnet, äfven med nät af groft hamp-garn. Man får tilfälle at skjuta dem, när de lyfta hufvudet öfver vatnet at hämta luft, när de gå på isen ifrån den ena vaken til den andra, när de vid väderskiften begifva sig åt bergsgryten och stenklyfter. De paras i Februarii, hafva 3 och 4 ungar som i Maj framkomma. Bonden tycker om vintermössor af Utterskinn, i anseende til deras bekanta varaktighet.
Bäfrar, desse undransvärde byggmästare, som nedhugga stora Aspar hvaraf de äta barken, hafva på någre ställen blifvit sedde i fjärdarne och vid
