maskar, och som i Norrige stekes och ätes med bästa smak — Kajan (C. Monedula) som om vinteren flyger i sälskap nära intil byarne — Nötveckan (C. Cariocatactes), som älskar hassel-nötter och ek-ållon — Skatan (C. Pica), som delecterar sig af Torndyflar, med sit sqvattrande läte roar barnen, och äfven som Kråkan ofta varnar för Hökens ankomst.
Blå-Korpen (Coracias Garrula), som kännes af sina lysande blå fjädrar, och som då kornet är mogit, har välsmakeligt kött [1].
Göken (Cuculus Canorus), som aldrig visar sig om vinteren; som börjar gala när Svalan ankommit och Asp-trädet blommat; som hvarken bygger bo eller ligger ut ungar, men värper i någon annan små-fogels bo, som får draga omsorg för Gökungen.
Giöktytan (Jynx Torquilla), som ankommer då Björken lakar, med sin långa tunga drager maskar ur trän, och kan vrida halsen rundt omkring. Af Hackspett-slägtet:
- ↑ Den beskrifves i Svenska Economiska Dictionnairen, 2 Del. s. 104.
