bygden — Åkerhönan eller Brokfoglen (Ch. Pluvialis) som genom ett hvisslande ljud röjer sin närvaro. Af Knarr-slägtet:
Ängsnärpan eller Kornknarren [1], Västgöthens Bjuggbit (Rallus Crex) som om qvällar och nätter låter höra sin sträfva och knarrande röst, under lika lång tid som Göken; som öfver sommaren bor i ängar och sädesåkrar, men om hösten i ärt-land — Vattenhönan (Rall. Aquaticus) som är mera sällsynt, och älskar sumpiga orter eller stilla sjöar der vatten-örter växa, samt bortflyttar innan efter hösten som den förra. Af Orr-slägtet:
Kiädern (Tetrao Urogallus) som lefver af enbär, blåbär, björk- och furu-knopp, och förnöjer med sit spel redan i April, men blir årligen sällsyntare, ty han ofredas både före, efter och under häckningstiden — Orren (Tetr. Tetrix) hvilken med sit ifriga kuttrande låckar honorna til sig bitti-
- ↑ Jägare hedra den med namn af Wachtel-König. På landsbygden kallas den ofta Grässkärran.
