Schœniclos) som bor i rörhvassen, och endast med sit svarta hufvud och hvita halsband skiljer sig från Gråsparfven. Af Sparf-slägtet:
Steglisan (Fringilla Carduelis) som med skäl räknas bland de ypperste sång foglar, äter frön af Tistlar, uppehåller sig om sommaren i skogar och om vinteren vid byarne — Grönsiskan (Fr. Spinus) som med så mycken omsorg undangömmer sit bo, och med sit ömma quitter behagar — Hämplingen (Fr. Cannabina) som ur Skoglunden uphäfver sin gällande röst — Gråsiskan (Fr. Linaria) vacker, men dålig sångare, uppehållet sig bland Alar, hvilkas frön foglen älskar — Bofinken (Fr. Cœlebs) som värderas för sin angenäma sång [1], infinner sig vid kiäldraget, bygger sit bo up i trän af späd mossa och de finaste quistar, bortreser vid löf-sättningen — Tättingen eller Gråsparfven (Fr. domestica) hvilken om sommaren
- ↑ Detta gäller endast om Hanen, som skiljer sig från Honan genom sit röda bröst. I bur bör Lin-frö eller Rof-frö vara hans vanligaste föda, se Econom. Diction. 2. D. s. 263.
