goda med dem som finnas vid Elfkarleby, om de på lika sätt blifva handterade och inlagde.
Linålen (Petrom. branchalis) träffas i sidstnämde åar. Den är icke tjockare än en Daggmask, ganska strimig, fäster sig vid gälarne på andra fiskar, oroar och plågar dem.
Fiskar finnas af hvarjehanda slag i
Mälaren, äfven sådane som i våra
andra insjöar fåfängt eftersökas. I
almänhet klagas at Fiskfångsten mycket
aftagit. Men då flere fiska nu än
fordom, då infallande strömar och åar ju
mer och mer tilstoppas, då alt för
mycken åverkan öfvas emot fisken under
lektiden, då skogen så oförsigtigt
borthugges vid holmar, näs och vikar,
der fisken har sit stamhåll, och då alt
för stora och fina notar merendels
brukas, som borttaga den omogna fisken
eller fisk-ynglen, så kunna orsakerne
lätt igenfinnas til denna grundade
klagan. Man bemödar sig städse at
uptänka nya påfund at fånga fisk, men
hvem söker afhjelpa de svårigheter som
hindra fiskens förökande? Huru mån-
