åar begifver han sig stundom ned i Mälaren. Jag vet ej hvarken när denna eller den förra hålla sina lekfester.
Grönling (Cobitis barbatula) är en ny invånare, hämtad från Tyskland, hvarmed K. Fredric I. behagat rikta Mälaren: ty Fisken är läcker, och anses vara särdeles helsosam [1]. Nu träffas han sällan. Han kan igenkännas af sit släta nedtryckta hufvud, försedt med sex köttaktiga trådar, och af sin med svarta plättar öfverströdda rygg.
Stenbickan (Cobitis Tænia) äfven en sällsynt fisk i andra svenska insjöar. Han uppehåller sig här på sand- och sten-grund, och säges bo i underjordiska hålor [2].
Mahlfisken, Mahl, (Silurus Glanis) är i flere hänseenden ganska märkvärdig. Han bör räknas bland de störste fiskar som fångas i insjöar. Man har sedt den som varit 2 alnar lång och vägt
