Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/23

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 13 )

man Solen bada sina strålar, snart nedsänka sig nästan til hälften, snart åter visa en gyllene half-cirkel. Sluteligen gaf den ett lysande sken och försvann ur vår åsyn.

Skepparen hade ännu icke återkommit från Tullhuset, der Mälarens sjöfarande böra anmäla sig. Jag nyttjade denna tiden at skaffa mig närmare underrättelse om den lilla seglande Stat, der jag nu hade den äran at vara en medlem.

Jakten var i bästa stånd, försedd med nytt stor-segel, fock och klyfvert; et par ansenliga åror; påliteligt tågverk; tvänne små anckare; en julle, som i släp-tåg följde tätt efter. Från masttoppen fladdrade en röd och hvit flagg, och öfver denna högde sig en förgyld spira. Cajutan, hvarpå jag prenumereradt, väl inrättad, snygt målad, hade tvänne fönster, vägg-skåp, bureau, en liten afplankning, som kallades sängkammare; och en vid trappan inpassad kaklugn, der med beqvämlighet kunde kokas caffe, min käraste dryck, som så ofta muntradt mine sinnen, och kommit mig at glömma lifvets besvärligheter.