at vår Natural-historia bör ungefär på detta sätt handteras, om den skall ådraga sig almänhetens upmärksamhet. Man bör vara begriplig, kort, och för all ting interessant, så vida möjligt är.
Maskar,
Desse krälande, ringa, föraktade, förhatade djur, utan egenteliga lungor, och fötter; ofta utan tydligt hufvud och ögon, samt utan hörsel, äro likväl försedde med alla dem nödige lemmar. Deras articulationer, deras innandöme, alt är med den undransvärdaste konst formerat. Deras sätt at andas är ännu obekant. Hos en del visas icke något spår hvarken af hjerna eller ryggbast. De äro merendels tvåkönige. De lägga dels ägg, dels föda lefvande ungar. Någre fortplanta sig på bägge desse sätt. De fleste lefva i vatten eller på fuktige ställen.
Mälaren hyser icke allenast de i våra insjöar vanlige Maskar, utan äfven någre sällsynte, jämväl sådane som man hittils icke trodt finnas i Sverige.
Tritoma crenata.
Carabus gemmatus.
