På detta lilla skepp, som kunde draga hela sju läster, utgjorde Skepparen, en Matros och en Gåsse hela besättningen. Jakten hade från Thorshälla öfverfört til hufvudstaden, Järn och Canoner; var nu på hemvägen lastad med spanmål, sill-tunnor, dessutom en hop oberedda Ren-hudar, med hvilka hela lasten var öfverhöljd. Uppå dessa varma bäddar, hade en Tobakshandlare från Stockholm, en Trägårdsmästare från Strängnäs och en Fiskare från Ridön, slagit deras läger. De lågo här i största maklighet utsträckte, och visade sig sällan på däcket. Til desse Passagerare bifogas tvänne Fruntimer, dem jag först bordt nämna. Den ena ännu icke så gammal, at hon börjat bruka snus. Den andra mera til åren, nogräknad på ceremoniellet. Visserligen inga skönheter, men höfliga, sediga, och efter alt utseende snälla hushållerskor. De lagade åtminstone det bästa Caffe, någon finsmakad ville dricka.
Nu fortsattes kosan fram om Långholmen, och den nätta Räkneholmen; men innan vi hunnit vandra öfver den
