förvaras i stora med glest lärft öfverbundna glasburkar, om vatnet någon gång i veckan ombytes, glaset hålles rent, m. m. De kunna på detta sätt jämväl i någon måtto tjäna för Barometer; äfvenså Grodor, om de ungefär på lika sätt förvaras. — Häst-Igeln (Hirudo Sanguisuga) svart med gulkantad mage, ej aldeles så stor som den förra, finnes mäst i diken och pussar. Bönderne tro at 9 sådane Iglar kunna ihjälsuga en häst. — Spänn-Igeln (Hir. geometra) som ofta plågar fiskarne; trind och nästan kafvelrund; kan fästa sig med ena ändan, och hålla kroppen rät och styf, at han ser ut som en stjelk på den vattenväxt han fäster sig i hvilken ställning han kan sitta nästan hela dygnet orörlig. — Platt-Igeln (Hir. complanata) träffas sällan, och kan anses för den lataste och trögaste bland alla Iglar. Han är bredare än sina slägtingar, hvitgrå, med 2:ne pärlbandslika ränder, och hans mörka inälfvor synas genom den genomskinliga kroppen. — Desse och äfven flere slags Iglar [1] finnas helst under var-
- ↑ Äro af Herr Baron Clas Alströmer
