maste årstiden, i synnerhet på dyaktige och sumpige ställen. Salt är dem et förgift, hvarföre de härmed kunna fördrifvas ur fisk-dammar, der Braxen, Rudor, m. fl. af dem mycket besväras — I fisksumpar kunna de fördärfva all fisken. I gås dammar fäster Igeln sig i näsan på gåsungen, och kan suga den til döds; men ditsläppas någre Abborrar blifva Iglarne snart förtärde.
Af Sniglar (Limaces) som hafva 4
Trefvare öfver munnen, och ofvanpå
den aflånga kroppen en köttaktig sköld,
men inunder en platt på längden
gående klack, finnas: Den svarta
Skog Snigeln (Limax ater) på skuggrika
ställen. När den kryper fram på flacka
fältet, är rägn säkert för handen. I
anseende til sin fetma, skaffar den god
nytta i hushållningen. Svinkreatur
blifva smällfeta, när de få äta någon
myckenhet häraf. Bönderne i Skåne och
Västergöthland lägga dem i tjärbyttan,
at öka och förbättra hjulsmörjan. Med
och Secreteraren Ad. Modeer funne i Mälaren. Hirudo hyalina skall finnas i Löfsta-fjärden, enligt v. Linnes upgift.
