sand, grus och mojord. Ju bättre Furu-skog, ju sämre jordmon. På skarpa sandmoar och på bergåsar, har jag sedt de vackraste, men växa der ganska långsamt. Aldrig kan någon Tall blifva dugeligt storverks träd, om den ej upvuxit tätt med andra, såsom i ett hampland. De som vuxit glest, få kort stam, vidlyftig krona, mycken yta och liten kärna. På bättre jordmon växa de fortare, men trädet blir svampaktigt, safringarne stora och lösa. Går-Tallen växer på sumpiga orter. Är det bekant, at våta Somrar göra större saf-ringar på Tallen, och kanske på flere trän, som växa i torr jordmon? På en stock af Mälarens Furu-träd, vuxit på berg, och som hade 15 alnars längd, räknade jag i storändan 87 safringar, diametern var der 12 tum, hvaraf kärnan gjorde 6 tum. Fordom kunde vid Mälaren upföras de varaktigaste träbyggningar; men då var tilgång på mogne kärnfulle Furu-trän. Tallen behöfver väl 60 eller 80 år innan den vinner rätt styrka. Vid 25 eller 30 års ålder börjar den gifva ymnig kåda.
Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/259
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 249 )
Enen
Q 5
