taket och nickade - - Hvad himmelen var vacker, högblå, lysande af stjärnor! Vädret lugnt, och i högsta måtto angenämt, vatnets yta spegel-lik. Antingen ögat riktades emot det omäteliga himlahvalfvet, eller til den motliggande landsträckan, eller åt den stora Staden, visade sig en förvirrad blandning af bilder, hvilka skymtade fram, och gåfvo ämnen til åtskilliga betraktelser. Sjelfva denna oredigheten var behagelig. Ensligheten, tystnaden, stillheten, alt var intagande.
Natten hade emedlertid skridit til sin medelpunkt. Klockan var tolf, när tröttheten påminte om hvila. Jag kastade mig på en madrass, lyckelig, at efter vanligheten få njuta sömnens fullkomliga ynnest, ända til bulret på däcket, straxt efter solens upgång, väckte mig - - Ännu låg Jakten på samma ställe; men vinden mera sydlig, och någon fläckt som spelade öfver vatnet, skyndade på afresan. All ting gjordes klart, seglen hissades, under det en rågad skål med Caffe-grädda hämtades från Hessingen.
