sine öfrige landsman, all åverkan på detta träd. Nästan ingen quast handteras i Stockholm och deromkring, som icke består af ett helt träd. Bondens snodda Björk-vidjor, hålla ständigt små Björkar i deras förnedrings stånd.
Alen (Betula Alnus) som så mycket älskar sidländta orter, tillitas af Landtmannen äfven så flitigt som Björken. Det är en glädje at se huru gärna Alen vil växa både på lera, sand och dyjord, allenast den nalkas vatten. Den äskar då ingen hjelp, begär allenast at handteras barmhertigt. Den formerar sig vid sjöbräddarne, i täta och prydeliga häckar, som gifva lugn emot vädret och löf åt Boskapen. När Alen växer i Kärr, utvisar den bördig jordmon. I alleer tjänar den ganska väl, på ängar befordrar den gräsväxten. Icke växer trädet långsamt, hvarföre Holländaren med största fördel sår och planterar Alen på jordvallar och sumpiga orter. Man väntar ej hos oss, at någon sår Alfrön, som mogna i October. Minsta mödan vore at omkring stora Alar, göra jorden lös och
