ovanlig storlek bör anmärkas den på Svartsjö, och den på säteriet Malmvik, hvarom tilförne är nämdt [1]. Det är osäkert at af frö upodla Lindar, men då trädet (helst när något gammalt träd afsågas) skjuter från rötterne en myckenhet telningar, är ingen svårighet at få friska plantor til utsättning, i högländ jord. Således en onödig utgift at införskrifva Lindar från Holland. Våra infödingar äro bättre. Alla som äga Bi-afvel, borde vara särdeles angelägne at plantera Lindar, hvilka dessutom för deras vackra växt, täcka löf, välluktande blommor, nyttiga bast och goda virke, förtjäna at vårdas.
Almen (Ulmus campestris) som har främsta rummet bland våra allmänna Kronträn, är sällsynt nog såsom planterad, ännu mer såsom vildväxande. På Ellgarns Krono-äng har jag sedt vackra Almar. Icke är det svårt at få en vacker Alm-plantering, allenast man har ett enda frodigt Almträd. Jorden göres lös och myllig rundt omkring, då
- ↑ Se ofvanföre s. 26.
