Hallon-busken (Rubus idæus) växer allmänt på öarne och holmarne, i skygd af andre trän. Den kan genom telningar lätt förökas. Bärens smaklighet och nytta äro nogsamt kände. En varietet af denna buske, som bär hvita Hallon, har jag sedt i några trägårdar.
Björnbärsbusken (Rubus cæsius) finnes på någre ställen häromkring nästan til öfverflöd. Jag önskar, at man ville vara angelägen om denna buskens plantering, som i god och något fuktig jord, utan svårighet kan förökas genom telningar och rötter. Man kunde hämta dem från Fantholmen, der de til öfverflöd växa. Känner man då icke Bärens förträfflighet, hvilka til sammansättningen likna Mulbär, och hafva en blå dagg öfver sig; deras angenäma något syrliga smak, gör, at det bästa Mos häraf kan tilredas. Löfven ätas gärna af Får, och om ätticka giutes på de späda bladen, blir den härigenom förbättrad.
Krusbärs-busken (Ribes uva crispa) växer sjelfvilligt i ängar, åkergärden och betesmark, på åtskillige ställeu, såsom på Fogdön, Ellgarn, vid Arboga,
