kunde skönjas, gjorde ett desto lifligare intryck på mit sinne, som luftkretsen under så många veckor förut varit upfyld med dunster, hvilka samlade i moln, gifvit starkare eller svagare regn, hvarigenom Landtmannen i sit bästa hopp trodt sig vara bedragen. Jag stod såsom på utkik vid förstäfven [1], förtjust af dagens prakt. Skepparen stötte då och då i trompeten, och framlåckade Echo från de motliggande bergen - - Ändteligen hoppade jag i Jullen, och lät föra mig til några holmar och kuster i granskapet.
Ålgryte, kallades en holme til höger [2]. Der växte några krokiga Häggar och smala Askar, några Tallar och Albuskar. Hallon plåckades; men de hade i den sterila jordmonen hvarken den behageliga lukt eller smak, som eljest utmärker desse bär. Bland några de almännaste örter och grässlag, distinguerades Fetknopparne [3], hvilka långt
