tala mödan rikeligen, då man har några års tålamod. Aldrig skulle våra många oansenliga backar och steniga högder, på ett bättre och nyttigare sätt kunna decoreras, än genom fruktbärande buskars plantering. Sverige kunde då äfven blifva ett Vin-land.
Örter finnas vid Mälaren, af de
fleste slag som växa i sjöar, och på
sumpige ställen. Jag nämner:
Sverdsliljan (Iris pseudacorus) vacker, men förhatelig på sidländta ängar, helst den ätes ej af boskap, och med sina tjocka, djuptgående rötter, kan väldeligen föröka sig. Är det bekant, at de torkade blommorna gifva en gul färg, starkare och varaktigare än den Indianska Gurkmäjan?
Fackelrosen (Lythrum salicaria) som lyser på steniga strander, och hvars blommor gärna sökas af Bi.
Camelblomman (Butomus umbellatus) som vid dammar och sjöbräddar finnes växande.
Vatten Aloen (Stratiotes Aloides) hvilken med sina taggiga blad besvä-
