ifrån at försmäkta under sommarens hetta
på sina magra klippor, trifvas der
ganska väl af den myckna fetma och saft
hvarmed de blifvit begåfvade. Denna
skörbjugsörten kan icke nog
recommenderas. Bohuslänningen anser den som
et säkert botemedel emot fross-febrar [1].
Skåningen binder den i kransar, och
fäster dem under taken öfver bordet,
der örten växer hela sommaren intil
hösten, som en uphängd Aloe.
Jag förde med mig några blomster, och qvistar fullsatte med de mognaste Häggbär. Desse ätas väl icke gärna af bättre folk, men sönderstötte, förtjäna de all upmärksamhet; ty kärnorne hafva en Persico-smak, hvarföre de böra nyttjas vid våra Bär-viners tilredning, hvilkas godhet härigenom märkeligen förhöjes. Eljest kan af blotta Häggbären tillagas en så läcker dryck, at den öfverträffar sjelfva Åkerbärsvinet [2].