Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 291 )
Den styfva Renrepen (Lolium perenne).
Den stielkrika Alsike-Klöfvern (Trifolium hybridum).
Den hårda Hund-exingen (Dactylis glomerata).
Den allmänna Betes-groden (Poa trivialis) [1].
Den liggande Äng-sloken (Melica decumbens).
Den resliga Rör-flen (Phalaris arundinacea).
De bekanta Gigalsärter (Lathyrus pratensis), med flere [2].
Alle desse äro nog allmänne. Äfven som Vårbrådden är här ofta det allmännaste Gräs på högländta ängar, så utgör Brun-hven (Agrostis canina) det mästa grässlag på de fleste sanka
än-
T 2
- ↑ Det är ovisst, om denne är Engelsmännernas Birdgrass eller Fowl Meadow-gras.
- ↑ Til exempel: Kärr-Tåtelen (Aira aquatica), Blå-Tåtelen (Melica cærulea), Bergsloken (Melica nutans), Röd-svingelen (Festuca rubra), Ängs-groden (Poa angustifolia), Pip hven (Agrostis arundinacea), Darrgräset (Briza media), Myskgräset (Milium effusum), Flottgräset (Sparganium natans) &c. &c.
