Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 292 )
ängar [1]. Täckt-tåtelen är ömnig på feta och skuggrika ställen. Lund-groden (Poa nemoralis) så tilräckelig, äfven på vissa öpna ängsfält, at den funnits til 6 quarters högd, förqväfvande andra örter. Sjö-säfven (Scirpus lacustris) öfverflödig, tjänande både til foder och tak-täckning, o. s. v.
Sällsyntare Gräsarter och foderväxter äro: Får-svingelen (Festuca ovina), Ax-svingelen (Fest. decumbens), Sparr-Lostan (Bromus pinnatus), Ligg-Klöfvern (Trifolium procumbens), Kamb-Exingen (Cynosurus cristatus), Roll-flen (Phalaris phleoides), Kärr- och Haf-sältingen (Triglochin palustre et maritimum), o. s. v. [2].
Man finner således, at goda Gräs-slag icke tryta omkring Mälaren. Nog
kun-
- ↑ Sjö-ängar besväras mäst af Tuf-starren (Carex cepitosa), Pigg-starren (C. muricata) och Blå-starren (C. acuta), o. s. v. Jämte Veke-Tog (Juncus effusus) och Tråd-Tog. (Juncus filiformis).
- ↑ I en förteckning, som Herr Pr. Bergius lämnat mig öfver sällsynta växter vid Mälaren, nämnes Eriophorum alpinum, Holcus odoratus, äfven Poa bulbosa, hvilken uti Flora Svecica icke blifvit uptagen.
