kunde flere af dem förtjäna at alfvarligen odlas, antingen i naturliga eller artificiella ängar [1]. Men det är rart, ganska rart, at någon befattar sig härmed. Sådant borde likväl väntas af våre Possessionater, Präster och andre på landsbygden boende Ståndspersoner; icke af Almogen, som under betryck och knapp utkomst, sällan hinner at bestrida sina vanliga många syslor och förrättningar.
Angående Åker-Ogräsen, växter, som obudne infinna sig i upbrukad jord, hvilkas art och natur vore ett bland de värdigaste ämnen för Herrar Botanister at utreda, och om jag får lof at säga, hade längesedan bordt vara utredt; så kan ej klagas, at ju af dessa växter finnes den ömnigaste tilgång.
Qvickroten (Triticum repens) sprider sig väldeligen i all lös och god jord. De krypande rötterna, förar-
- ↑ Herr Jörlin, som försökt culturen af åtskillige Gräs slag, berättar om Äng-kaflen, at den på sidländt svartmylla, gifvit tre ansenliga lass hö årligen, på ett Skeppland, eller 18 lass på tunnelandet.
