nyligen blifvit funne på Arnön [1] uti det så kallade Kaninberget. De träffas i små drushål, af olika vidd och djuplek. Här ligga eller stå Bergcrystallerne i alla directioner. De fleste allenast af halmstråns tjocklek och 1⁄4 tums längd, merendels klare och ofärgade. En större af fingers tjocklek och 3⁄4 tums längd, ligger som galler för ett drushål, men halfklar, mjölkfärgad. Jag anför detta, helst Naturen ej varit gifmild emot Sverige uppå crystaller, och ännu mindre uppå ädla stenar. Lika mycket. Vi hafve ändå ej blifvit lottlöse. Men äro vi nögde med vår lott? Förstå vi at nyttja vårt goda? Detta är en annan fråga. — Agater, dessa ädla, halfgenomskinliga flintor, som efter slipning bekomma ett så vackert utseende, finnas väl icke häromkring af så höga färgor och fin sammansättning som de utländska. Men i våra vanliga gemena flintor, träffas stundom Körtlar af
- ↑ Af Herr Audit. Ehrenmark. Jag önskar at alla Mälarens öar, hade en sådan Forskare.
