at alla rinnande vatten i Sverige falla uti Mälaren. Detta är begripligt, om man förstår Sverige i trängre mening, eller det egenteligen så kallade Svea-rike.
En sådan sjö som Mälaren, hvilken har vatten från långväga orter, kan stundom stiga, utan at just någon ovanlig väta der nära omkring inställrr sig, och tvärtom. Under infallande våtår växer vatnet, icke allenast genom en verkelig tilökning, utan ock genom utdunstningens hämmande; ty en fuktig och kulen luft updrager mångfaldigt mindre ångor, än en varm och klar väderlek.
Genom Mälarens stigande, hafva de omkringboende icke sällan lidit stor olägenhet. Vattenflod och isgång, göra ofta mycken skada på ängar, dammar, broar, quarnar, o. s. v. Derföre förordnades redan år 1557, at alla damluckor skulle hållas öpne i Stockholm. Derföre påböds år 1650 alfvarligen,
rinnande vatten i Mälaren, och der är allenast ett Oos eller utlopp i hafvet, så smalt at månge Åar äro bredare,,.
