Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/336

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 326 )

fångne namn. Men sedan på så månge ställen, skogarne blifvit uthuggne och högderne förlorat deras betäckning, hafva blåsvädren friare framfart, och fjärdarnes uprörde böljor, kunna ofta [1] icke utan äfventyr öfverfaras [2].

Mälarens Strander äro af skiljaktig beskaffenhet. Der brådjup är, hindras uplandningar. Der jordmonen är lös, kan vågen upblöta och nöta bort stycken deraf. I allmänhet äro stranderne häromkring, dels bergaktige, dels sandige, dels gyttiefulle. De senare äro täckte med stora vatten-växter. Sandige fält hysa lägre växter, och til en del skog. Vid stranderne af holmar, uddar och landtungor, der lugnet rå-

der,
  1. Värre är det i sjön Wettern, som stundom under stillaste väder går med fulla vågor.
  2. K. Carl XI var med hela sin suite på en stor jakt, år 1680 den 11 Augusti, i yttersta fara, at på Björkfjärden omkomma. Under en upväxt storm, stötte fartyget på en dold klippa, och började sjunka, när en liten jakt lyckligt vis kom seglande och skaffade räddning.