Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/34

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 24 )

hvilkens blad, frön och knoppar, både maskar, mått och mal, hysa mycken afsky.

Kongshatt, en af Mälarens smärre öar, i Lofö-socken, en mil väster ut från Stockholm [1]. Längre hade vi ej kommit middagstiden i dag. På det höga berget har af ålder varit uprest en påle med Hatt ofvanpå, til minnesmärke af jag vet ej hvad för en Konung (det kan ock vara lika mycket) som der förlorat sin hatt. Nu i år hade til almän fägnad en ny trä-hatt blifvit upsatt, som under tvänne år der saknats. Sjelfva berget är ingen ting mindre än vackert. Jag hade ej tid at klänga mig dit; men besökte Gården der bredevid af samma namn, egenteligen ett Torp, til sin natur Krono; har en täck belägenhet, ett vackert inlopp, flere byggningar, god trägård, och qvarlefvor af Humlegård. Folket sysslosatt at inbärga Rågen, vitnade at årsväxten varit vacker, och at den långvariga vätan icke åstadkommit någon känbar skada. Gården

väntar
  1. Skiljes af et sund från fasta landet; sjelfva klippan ligger midt emot Drottningholm.