Fräken, Bottengräs [1], m. fl. som hysa stark lukt, hvilket nog förmärkes i lugnt väder, höst och vår, vid stranderne. Långgrunda, gyttjefulla strander, som icke saknas vid Mälaren, kunna jämväl lämna stinkande rötångor och dunster, härrörande af förrutnade sjöväxter, vattenkräk, o. s. v. Alt detta jämte morasige vattenbulna ängar, bidrager, at remitterande febrar så ofta angripa de vid sådane ställen boende, särdeles dem som icke nog blifvit tilvande [2]. Herrar Medici behagade taga dessa omständigheter i behörigt öfvervägande, och vara omtänkte på tilräckelige botemedel ocb preservatifver.
I allmänhet gäller, at Mälare-vatnet är godt, sundt och drickbart. Under mina små resor, har jag ofta midt på fjärdarne låtit uphämta vatten, som smakat rätt väl. — Vatnet i Norr-ström, helst på södra-sidan om Kongl.
