Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 341 )
Stallet, är af särdeles godhet. Stockholm har af sin lyckliga belägenhet, äfven den stora fördel, at äga rik tilgång på välsmakande vatten. Det är Mälaren som skänker detta. Största delen af Brunnarne i Staden och på Malmarne, hafva sit mästa vatten från denna insjö. Detta drar sig genom den grofva sanden och klappuren, hvarmed grunden, emellan bottenbergen härstädes, är upfyld [1]. När, efter långvarig torka, Saltsjön flyter ömnigare in i Mälaren, och der förorsakar Brakvatten [2], blifva desse Brunnar nog besvärade med sälta. En tidt och ofta infallande Upsjö, kan i många Brunnar öka koksaltet ansenligen, och starkare än man plägar föreställa sig [3],
hvil-
Y 3
- ↑ Naturen gifver oss de klaraste vatten, flytande genom en Qvarts- och Kisel-blandad Klapur-sand, eller och då de draga sig genom sandbackar, såsom genom en sil. Det är då ej svårt at begripa, hvad man bör taga til silning, för vatnet vid Citerner och brunnar.
- ↑ Exempel gifvas, at vatnet i Mälaren efter 2 års torka, sunkit til mer än 2 alnars låghet, från dess medelhögd.
- ↑ År 1759, var vatnet nästan i alla
