Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 26 )
Midt under denna betraktelse, då vi som knappast gjort inträde i Fiskar-fjärden [1], och just då lofveringen åter skulle börjas, förlorades Stockholm aldeles ur ögonsigtet.
adieu ville de bruit, de fumée & de boue.
Landtbygden tycktes blifva vackrare, ju längre vi avancerade; stranderne lägre, mera skogklädde. Malmviks ön [2] syntes på längre håll; men Fiskar-holmen och Gälsta-ön på närmare afstånd. Dagens skönhet, en friare utsigt, omväxlande framträden som visade sig under Jaktens stilla fart, kunde icke annat än göra det angenämaste intryck på ett känslofullt hjerta. Klockan var 2, när vi svängde in åt sundet förbi
Estspröten, en brant och hög klippa [3], som sedan äldre tider behållit
detta
- ↑ Den räknas til en half mil i längden.
- ↑ Säteriet Malmvik har väl ägt den största Lind i verlden, om efter Palmschiölds berättelse 500 man derunder kunnat rymmas. En Elisabet Brenner hopsatte många rim öfver detta träd, och en Salvius lämnar derom en underlig historia.
- ↑ Ligger 2 mil från Biörkön. I klippan säges järnringar varit inslagne, och at en
