hlefvo åren 1540, 1587 och 1612, i synnerhet förbudne, at göra exportation häraf. Deremellan var likväl utförsel af Landtmanna-varor tillåten, alt efter som tilgångarne kunde medgifva.
Stockholm var icke den enda stad vid Mälaren, som gjorde dylika utskeppningar. Wästerås, Arboga och Köping skickade äfven sina Skutor eller Sessor, årligen til Wiborg, at fournera Ryssarne med hvarjehanda varor, bland hvilka enligt stadgan af år 1559, räknades Läder och hvarjehanda skinn [1].
Det är sant, at våra dyrbara victualie-varor merendels bortbyttes emot utländska kräsligheter och granlåt; men så utmärka åtminstone dessa exportationer, ett ansenligt öfverskott af egne behof. En stark både in- och utländsk handel, drefs äfven med lefvande kreatur. År 1560 förtullades, endast i Örebro-stad, 1935 Oxar. Svenska Bockar voro den tiden ganska välkomne
- ↑ Desse städer hade då icke mer än 2 skutor, eller mindre fartyg, hvardera; men Stockholm utredde dett året, 19 fartyg om 1200 läster jämte 13 smärre.
