kring Mälaren. Under hedniska tiden upgick mycken Boskap til de talrika afguda-offren. Sedan Christna läran infördes, sedan så många kloster och kapeller i Upsala, Sigtuna, Wästerås, Arboga, Stockholm och flere vid Mälaren liggande orter, anlades, förorsakade Munkarnes lystnad efter fet Boskap at denna näringsgren idkades med alfvar. Detta jämte utskeppning af oxar och victualier til utlänningen [1], upmuntrade folket at hålla sina Ladugårdar väl försedda. Nu är det annorledes beskaffat. Stockholm långt ifrån at göra utskeppningar af Ladugårds afkomster, hämtar smör, ost, hudar, skinn och läder från Engeland och Holland, Kött från Curland och Hamburg, skinkor från Vestphalen, metvurstar från Lübeck, talg från Ryssland, o. s. v. Ända til borst, tagel och horn, införskrifvas årligen.
Den starka åtgång af mjölk och
- ↑ Det var icke annat än en ganska obetänksam välmening, som verkade förbud häraf.
ad Fie, var alt det samma som rik på penningar. Lausa Fie, betydde Lösören.
