landets beskaffenhet varit helt annorlunda, än den blifvit i sednare tider. När åter dryga beskattningar tvingade folket, när Allmogens fattiga förråd skulle upfylla behofven af en öfverdrifven yppighet, öktes eländet af missväxt, hvilken ofta upkommer endast af jordbrukarens uselhet. Oförmögenhet at drifva åkerbruket, måste nödvändigt åstadkomma vanhäfd.
Vidlyftigheten förbjuder, at anföra alla de orsaker, som i senare tider verkat afmattning. Nu måste både spanmål och victualier til stora partier årligen köpas utifrån. Deremot för 140 år tilbaka, utfördes Svensk spanmål til ömnighet. Förrådshusen voro upfylte, så väl häromkring som annorstädes i riket, icke allenast til fästningars och armeens behof [1], utan ock til Almogens understöd, vid infallande svåra missväxt-år [2].
