ett ställe i denna lilla afhandling [1] vågat säga: at det kanske ej vore så illa, om åtskillige herregods förvandlades til bondehemman; ty at flere bönder, med förenad styrka, ofta kunna göra samma storverk som herremannen, lärer ej gärna kunna nekas.
Vid någre Landtgårdar, har jag sedt nya upodlingar för mycket befrämjas. Ett svagt nybruk har således upkommit, i stället för en bördig gammal åker, och afkastningen har stundom icke kunnat betala påkostningen. Men man vill ändteligen hafva mycken åkerjord, stort utsäde - - man vill lysa i all ting och hafva anseende. Fåfängan, vår tids afgud, gör, at så månge fika efter vidsträkt egendom, ehuru minsta delen är i stånd at rätteligen upbruka hälften af sina jordstycken. Fåfängan verkar, at nya upodlingar ofta företagas på den gamla odal-jordens bekostnad, at man fördjupar sig i en vidlyftig skuld, och sedan icke äger förlag hvarken til ett eller annat. Vi se dageligen huru egendomar ombyta
- ↑ Se ofvanföre sid. 84.
