innehafvare. Det är ej underligt. Någre befordra sin undergång genom ett kostsamt lefnadssätt, genom en onödig stat, som ändteligen skall underhållas, andre, emedan de vid sine hushållningssätt angripit saken på orätta ändan, o. s. v.
I allmänhet synes Jordbruket häromkring, hvad sjelfva åkeren beträffar, vara bättre skött, än i åtskillige andre provincer. Jorden redes och dikas flitigt, stenrör borttagas, ojämnheter fyllas, åkerrenarne läggas i jämnslutning med sjelfva åkeren. Bonden ehuru han sällan njuter hälften af hvad han borde njuta, står icke dess mindre ännu, ehuru svagt, på benen med alla sina tyngder. Hvad skulle han icke då förmå, om han sattes i stånd at gå til högre förmögenhet? Men i sjelfva Lagarne torde finnas, hvad som, emot Lagstiftarens syftemål, bidrager, at göra Allmogen gäldbunden, och således i samma mon hindrar åkerbrukets upkomst. I sjelfva Lagarne torde förvaras de fjättrar, hvarmed Allmogens åtkomst til jord är belagd, antingen den betraktas såsom ärfd, bördad eller köpt.
