på Fjärden, stötte skepparen i sin trompet med fördubblat nöje, ty genljudet repeterades flere gångor. Utsigten af vikar, gårdar, holmar och näs, var öfvermåttan behagelig.
Ekerö-Kyrka prydde stranden [1] och rundt omkring voro åkerfälten gulnade af den mogna säden. Rågen och hvetet redan upsatte i skylar, väntade på torkning innan de skulle hemföras. Desse skylar upstälte på åkeren i räta linier, figurera på långt håll; men närmare betraktade äro banden merendels för stora, sjelfva skylarne fula och stråkiga, illa tilstälte, at säden vid marken håller sig länge våt. Hvarföre hattas icke skylen, eller krakas och lägges så, at säden ej så lätt gror, at minsta sol och torka kan i hast genomtränga kärfvarne. Hade landtfolket eld- eller väderrior, vore all torkning på åkeren onö-
- ↑ I en stor utgräfning granskades jordhvarfven; de vitnade icke om den bästa jordmon. Knöl-kampen (Phleum nodosum) uptäcktes. Et angenämt fund. Den finnes icke i Flora Svecica uptagen.
500 lass. Säterierne Borg och Hundhamra äro härtil lydande.
