de. Fordom voro de åtminstone i vissa hänseenden ganska betydelige- Här fördes en stark utrikes handel, med säd och victualier, emot hvilka man tilbytte sig främmande varor och rikedomar, i en tid, då ännu inga silfvergrufvor eller bergverk, mindre några manufacturer funnos i riket. Boskaps skötselen var då vida förträffeligare. Åkerbruket gynnades af åtskillige förmåner och rättigheter, som sedan blifvit dels förlorade, dels minskade. Handelen fri från fjättrar, idkades från alla vikar och hamnar. Af Odal-Böndernas bekanta välmåga, kan slutas til Jarlarnes och Hersarnes magt och anseende. Alt samlades af landtbruket, och en med landtmanna-varor förd handel.
Senare tiders vacklande hushållningssätt, onyttiga förbud och inskränkningar, kunde icke medföra annan verkan än afmattning. Så länge utförsel af landets afkomster var fri och öpen, stod väl til i landet. Man hade ömnighet af lifsmedel.
Så snart den rätta välmagts källan tilstoppades, blef riket vanmägtigt.