löper en stor Å, som öpnar gemenskap med sjelfva Mälaren, och lämnar fartygen tilfälle, at invid husen lasta sina varor uti en säker hamn. Slussverket [1], som sträcker sig ifrån Hjelmaren til denna segelbara Å; norra och södra vägarne ifrån Stockholm, hvilka här förena sig; åtskillige omkring staden varande små skogsparker, åtskillige kullar och backar prydde med trän, - - alt detta gör negden angenäm, skaffar beqvämlighet, förljufvar utsigten Sådan är Arbogas belägenhet.
Innan bergsstäderne Lindesberg och Nora anlades, innan Örebro fick öpen segelfart ända til Stockholm, var bergslagshandelen särdeles fördelaktig. Rörelsen har sedan blifvit inskränkt. Förlagshandelen har mycket blifvit indragen. Dock går ännu genom vågen i Arboga, så mycket stångjärn och smide som i Västerås, och äfven så många nummer-fartyg syslosättas [2]. Men Arbogas invånare äro allenast omkring 1700, sammanräknade. Handlandes och
