Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/43

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 33 )

underlig är den hushållningen, at för en hastig vinning bortsälja en stor del af hö och foder, och sedan nödsakas at sälja bort boskapen medan den ännu är späd, hvarigenom ett tilräckeligt antal af Boskaps kreatur icke kan vinnas, och brist altid yppas på det som skall bidraga til jordens rätta bördighet. Ett stycke efter dessa båtar, kom en Fisksump, som fördes af ett enda qvinfolk. Vi ropade an henne, i tanka at få tilhandla oss något; men hon satte ut årorne och rodde på det ifrigaste. Man kunde icke annat än roa sig åt hennes räddhåga; det såg ut som hon fruktade at blifva äntrad.

Sedan vi passeradt udden af fasta landet [1], och då purpuren ännu glimmade i de västra skyarne efter solens nedgång, visade sig ett ansenligare vattenfält än det vi hittils sedt; utsigten blef vidsträktare öfver denna stora rymden, och ögat förlorade sig emellan framskjutande horizonter. Under det himmelen mörknade alt mer och mer, ka-

stades
  1. I Salhems Socken; udden kallas Långhäll.