Sida:Beskrifning om Mälaren.djvu/435

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 425 )

Fordom mer välmående, idkade Mälarens städer ansenligt strömingsfiske vid Norrlands kuster, och hade der ordenteliga fiske-lägen. Äfven detta har uphört. — Vid egna strander är fisket nu obetydligt. Men Västerås Asp, Arboga Sik, Torshällas Id, Sigtunas Siklöjor, äro af den goda beskaffenhet, at de kunde blifva vinstgifvande. — Besynnerligt, at Stockholms granskap icke kan upväcka omkringvarande städer och säterier, at anlägga Karp- och Rud-dammar.

Upstäderne borde och kunde vänjas, at hvar för sig arbeta på någon viss handterings uphjelpande. De minsta näringsfång förtjäna upmärksamhet [1].

Om det i åtskillige hänseenden kan sägas, at anvisning, upmuntran, en rättskaffen åtgärd, alt felar; så torde deremot vissa dolda orsaker gifvas, som verka emot alla tilbud, all drift och

stör-
D d 5
  1. Til ex. Västerås gurkor och hafregryn, Arbogas kringlor, Torshällas limpor, Enköpings kålfrön, o. s. v. Små ting böra icke räknas för små, när en myckenhet deraf kan åstadkommas.