något dödeligt tvång. Landtmannen utan inskränkning, hade frihet at sälja sina producter, til hvem han behagade. En frihet, som aldrig bordt honom betagas.
Hvilket är bästa sättet at upmuntra Idogheten? At lämna den åt sig sjelf, at låta den få vara otvungen, obehindrad.
Vissa saker blifva aldrig bättre styrde, än när de få styra sig sjelfve. Ovisare beslut, olyckligare påbud kunna aldrig göras, än de som lägga bomar emot ett för ömnigt förråd af landtmanna-varor.
Svåra och tryckande äro tvångets bojor at bära. Dess verkningar äro grymma, äro förödande. Skall då folket ej få lefva och förkofra sig, genom alla de medel, som icke strida mot allmänt väl? Näringstvånget är tvärt emot all naturlig billighet, mot ett sundt förnuft, mot en sann politik - - Och likväl skall det vara herrskande - - Den Regent förtjänar i sanning namn af sit Folks Far, som lossar desse fjätt-
