medel skulle mycket vinnas; rörelsen uplifvas; armeen, folkhopen, klädas för ett drägeligare pris; Får-afvelen befrämjas, oändeligen bättre befrämjas, än genom alla de kostnader som öfver 50 år blifvit förslöste på Spanska Får-afvelen, dyr och kinkig at underhålla. Jag vet ingen som förskrifvit Isländska Får, hvilka i alla afseenden äro för oss de lämpeligaste. Hvartil gagna desse utlofvade ullpremier, om landtmannen besväras med de svåraste formaliteter, med flere omvägar, chicaner, uppehåll, och missbud? Jag känner en viss Possessionat häromkring, som innerligen förtretad, uttröttad, af alla dessa ledsamheter, skickade på en gång sina femtio spanska får til Stockholms slaktarhus.
Det är fägnesamt, at Bi-skötseln här omkring begynner tiltaga. Länge har man bemödat sig, at inskaffa Spanska och Polska Får [1], Chinesiska Svin, Turkiska Ankor, Spanska Höns,
- ↑ Ifrån 1751 til 1780 äro 2815 utländska Får inkomne.
