och stodo i den ögat retande oordningen. På sidan en åkertäppa, der säden var inbärgad. Snedt emot sågs en gammal humlegård. Ofvanför låg Torpet [1] i en lund af frukt-trän. Framföre var en instängd gård, der ingen bunden husvakt syntes, endast en brokig Tupp, omgifven af sina älskade hönor, dem han med en låckande röst drog til sig, och ehuru modig och högsint bevisade all ömhet. Utanför väggarne voro kärfvar af löf upreste, hvilka efter behörig torkning skulle tjäna til ombyte vid boskapens utfodring.
Då jag inträdde i stugan, mötte mig en Gubbe, vördnadsvärd af sina grå hår, ännu mera af det saktmod som utmärkte hans väsende. Jag bad honom förlåta, om jag några ögonblick störde hans lugn, och det förstånd hvarmed han besvarade denna compliment förökade min aktning. Ach! hvad ni bor väl, ropade jag, denna lilla ön är hjertans vacker, och man ser allestädes bevis om er flit. Naturen har gjordt det mästa, svarade Gubben, jag har budit til at underhjelpa hvad jag kun-
- ↑ Lydande under Tynnelsö-gård.
