Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/122

man icke ännu har säkert mått på bägge delarne, så kommer det an på höft och tycke; och ser man, at hvar och en anser det för vigtigare, som mäst synes rima sig med den mening han fattat tycke före. Således tyckes man kunna taga för säkert, at uplandningarne, i ändamål at dermed bestyrka Vattuminskningen, hos dem, som på samma sats äro pikhogade, blifvit så store, at de aldeles skymt för inkräktningarna; likasom desse tilbaka skulle göra med de förra, i fall någon aviserade sig, at komma fram med en Hypothes om Vattuökning, i deras ögon, som kunde fatta smak derföre. At undvika villervalla och misstagelse i detta blandade frågemålet torde någre ord förklaringar kunna hjelpa oss: Uplandningar, efter ordets vanliga bemärkelse, äro tväggehanda; de som orsakas af främmande eller ifrån det torra inkomne ämnen; och de som tima genom de ämnen Hafvet förut i sin botten äger. De förre kunna heta främmande, och desse Hafvets egne eller sjelfgjorde uplandningar. Af inkräktningar äro åtskillige arter, såsom utskärningar, genomskärningar, flödande, intagande af jordens caviteter i brynet eller på djupet, som eljest tilkommit, eller elden beredt, Hafsbotnens utholkning m.m. Det förstår sig nu af sig sjelft 1:o at Hafvets egna uplandningar altid hafva en jämnlik inkräktning med sig; efter Hafvet kommer at intaga det rum, som det upvräkte ämnet tilförene innehaft: jämväl