Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/123

ock, at i vatnets absolute rymd derigenom ingen ändring kan ske, utan blott uti vattubrynets vidd eller högd: och det således, at om icke något i vidden förloras, så måste denna Uplandningens mon saknas i högden. Genom främmande Uplandningar åter i och för sig sjelfva måste naturligen Hafvet til sin rymd förlora; men i samma proportion til sit bryne höjas. Om nu Hafvets egna uplandningar, hvad dervid i brynets vidd kunde förloras afräknat, skulle svara emot de främmande uplandningarna, så hade vi där 2 slags uplandningar, af hvilka den ena compenserade den andra; men i den mon, de främmande skulle öfverstiga, måste vatnet höjas: hvarigenom inkräktningar synas blifva befordrade. Genom utskärningar förlorar Hafvet rum i sin botten, men vinner i brynets rymd och högning. I den mon, som under- eller öfver-jordiska caviteter, dock lägre än Vattubrynet med vatten fyllas, måste densamma sjunka, likasom vid flödandet vidgas. Hvad hvardera af dessa omständigheter i förenämde mål kunna verka, synes vara lätt at finna; men at undvika ledsamma repetitioner, har jag tagit mig den friheten, at bruka ordet uplandning i gemen, om alt det, hvarigenom vatnet til sin rymd, och i synnerhet til sit brynes vidd förlorar; men inkräktning åter igen, om alt det, hvarigenom vatnet i gemen til sin rymd och i synnerhet til sit brynes vidd vinner; hvaraf ofelbart följer, at om desse i ge-