Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/125

Den här sidan har korrekturlästs

gen, fastän icke altid på samma ort, redresseras.

Nu finner jag väl, at om man ock skulle medge, at superficies af det torra ökades på jordklotet, så fölgde ändock icke deraf någon verkelig Vattuminskning; och jag altså icke behöfde göra mig någon möda med, at förklara denna saken. Dock efter sådana slags skäl, som af uplandningar äro tagne, så mycket åberopas; så vil jag anföra et och annat, hvaraf jag styrkes i min tanka:

  1. Ju sorgfälligare jag sköt emot hvarandra jämföra de mig bekanta Rönen af uplandningar och vatnets inkrätkningar, ju mindre har jag kunnat finna på någondera sidan en säker öfvervigt. Tvärt om märker jag, at andre, som med opartiske ögon försökt det samma, jämväl stannat i samma slut, ja ock til en del bygdt på denna jämnvigten, såsom på en vederkänd sanning. I vår tid i synnerhet, har Herr Buffon i Frankrike[1], Herr Manfredi uti Italien[2], och Herr Bertrand uti Sveitz[3] funnit, hvardera af sin förfarenhet, anledning at hålla före, det vatnet genom ändringarna på jordbrynet tilsamman tagne, icke mera förlorar än det vinner.

Östersjön uti hvilken så många uplandningar skola vara fundne åt Botniske och

  1. Hist. Nat. T. 1.
  2. loc. cit.
  3. loc. cit. p. 139.