Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/126

Den här sidan har korrekturlästs

Finska vikarna, medgifves likväl icke visa tecken dertil på dess Södra stränder, som icke eller Västerhafvet i Norrige. Man säger sådant komma deraf, at Hafvet ligger på; hvilket är et mörkt skäl, som i sig sjelft vil ingen ting säga, och knapt har någon mening i sig. Man måste vid lugn se, om vatnet stigit eller fallit, och då kan man ej säga, at Oceanen ligger på eller ifrån. Om här förstås en större vatnets rymd, som ökar vågornas verkan, samt gör Ebb och flod känbarare, så kommer det ändock ut på det samma: och äro inkräktningar; så at vattuminsknings hypothesen deri, at Hafvet ligger på, icke finner någon ursäkt emot inkräktnings Rönen. At samma Hafvets påliggande orsakar uplandningar, det är icke mindre sällan rönt och af sjelfva Vattuminskningens försvarare yrkat. Huru vil man nu förklara sådana vid hastigt påseende stridande phænomena af uplandningar och inkräktningar i et och samma Vatten; om man icke medgifver, at det ej verkeligen minskas, hvarken til obsoluta quantiteten, eller brynets rymd?

Hvad Västerhafvet angår, så kan hända, at uplandningar finnas i Bohus-län mer än annorstädes, efter så många sägner derom höras. Några ställen anföras ock i Frankriket, och kunna kanske jämväl råkas flerestäds; men deremot rönas inkräktningar vid Jutland,