Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/127

Den här sidan har korrekturlästs

Holsten och mång annorstädes. I Norrige och Angelland har ingen eller föga uplandning, efter Hr. Prof. Kalms mig lemnade berättelse, blifvit anmärkt. Af honom har jag ock det, at en källa skal, (se §. 107.) i Wallis i Angelland vara så belägen, at Hafsvatnet, än i denna dag, uti sit stigande går deröfver; der dock högeligen försäkras, det hon för 600 år tilbaka varit rycktbar och mycket besökter. Trundhems Stad kan väl visa något spår af Nidströmmens medförda gyttia; men sjelfva dess läge emellan den gamla Domkyrkan och Hafvet, visar nog, at ändock uplandningen är föga sensible, och Vattubrynet behåller sin gamla högd, efter staden aldrig kunnat vara annorledes situerad.

Efter Herr Assessor Richardssons anmärkningar måste ock uti Halland föga uplandningar, och åtminstone igen Vattuminskning skedt på många hundrade år tilbaka.

America har man inga särdeles tidningar om. Hvad Prof. Kalm i Acad. Handlingar[1] berättat om der befintliga uplandningar, lärer genom de af honom gjorda anmärkningar, som (§. 108.) förekomma, någorlunda kunna förklaras, och åtminstone lägga å daga, at han därstädes hvarken funnit tecken til, eller berättelse om någon verkelig Vattuminskning, och tviflar jag icke eller, at man

  1. Svensk. Vet. Acad. Handl. 1749. p. 73. sq.