Adriani Centum cellis igenfunnit uti Civita Vecchia, äro nästan i Vattu-pass med Hafvet.[1] Vid hamnen Alsium, icke långt derifrån synes vatnet hafva tämeligen stigit[2]. Vid Tarente, der de Snäckor på murarna fångas, som gifva den så kallade Lana fucida, hvaraf så väl där, som i Malta och Rhegio i Calabrien dyrbara strumpor, vantar och dylikt Fabriqueras, synes icke någon ändring[3]. At hamnarne til Gortyne på Creta ligga nu lika långt derifrån, som i Strabonis tid, näml. Lebene 90 stadier och Metallum 16 mil, det vil Tournefort[4] försäkra oss om, samt at Ön äger ännu den vidd, som Strabo och Plinius utmärkt; men at Bellonius[5] vida deruti felat. Tournefourt[6] försäkrar, at Sundet emellan Lilla och stora Delos eller Rhene är nu 500 steg, just efter det mått, som Strabo utsatt: på öen Milo bereder en underjordisk eld caverner, som hafsvatnet sedan fyller.[7] Och vid beskrifningen af Santorino anföras flere exempel af Öar, som genom jordbäfning utur Hafs-botnen skola vara updrifne[8]. Af Stapodia åter sänkes et stycke, tid efter annan[9].
Vid sjelfva Venedig rönes väl upgrundning, men ingen Vattuminskning, efter Missions berättelse[10]. Efter Zedreni åter, ännu tilökning[11]. Och är det märkvärdigt, at vid Tyberns utlopp, som är så när til Alsium, likafullt en ansenlig uplandning befinnes,